Det är så skrämmande hur orättvis livet är. Ihelgen förlorade en bekant sin älskade lilla dotter. Häromdagen förlorade en bekant sin kära pojkvän, och deras lilla son förlorade sin älskade pappa. Det är så sjukt, man vet aldrig vad livet har att komma med, det kan hända precis vem som helst. Min lilla Kasper ligger här bredvid mig och sover så sött och när jag kollar på honom, blir jag rädd. Tänk om det händer honom nånting? Tänk om. Tanken gör mig livrädd och jag vet helt ärligt inte vad jag skulle ta mig till då. Men ändå har jag lärt mig att man inte kan tänka så, istället får man ta vara på varenda sekund, ta till sig varenda tillfälle och leva för dagen. En person sa till mig "tänk såhär, dagen som var igår kommer aldrig någonsin tillbaka" När man får såna här tankeställare, tänker man verkligen vad man har. Hur något litet kan vara så värdefullt. Man ska inte fylla livet med dagar, man ska fylla dagarna med liv..

Får damp på det här på riktigt.. Kasper har gnällt, vart arg, ledsen och missnöjd hela morgonen sen klockan halvnio då han vaknade. Han sover just nu och har sovit sen 12.. Jag själv känner mig minst lika tjurig jag. Jag tror helt seriöst jag lider av pms. Jag vill inte göra annat än äta, äta äta. Och är på så dåligt humör och irriterad på allt som finns i min närhet. Och nu är jag suger på tacos, och jag vet att jag har alla grejer hemma som ligger och väntar på mig. Skulle kunna dö för att få tacos NU. Aja, vi hörs. pusss   

Vart tog den där känslan vägen? Den rann sakta men säkert ut i sanden och nu kan jag inte hitta den. Jag vill ha tillbaka sommaren, solen, skratten och allt som hör till, ge mig tillbaka den glada och lyckliga Josefine..

Ni är det finaste jag vet <3

Ibland känns det som att det är för några timmar på dygnet, eller som att jag inte har tillräckligt med energi på att vara och göra allt jag förväntas vara. Jag vill vara en bra mamma för Kasper och ge honom allt jag kan. Jag vill vara en bra flickvän för J, jag vill vara en bra syster och dotter för min familj och finnas för dom när det behövs. Jag vill vara duktig och klara skolan. Ibland kan jag vara glad och pigg, och ibland känns det som att all energi jag har försvinner och luften bara går ur mig helt plötsligt. Då vill jag bara vara ifred och bara göra ingenting. Vissa stunder känner jag mig så otillräcklig och nere, ursh. Tror ja är nere i någon svacka igen, med det väl över antar jag..

Älskade lilla Kasper, du är mitt allt!