Det är så skrämmande hur orättvis livet är. Ihelgen förlorade en bekant sin älskade lilla dotter. Häromdagen förlorade en bekant sin kära pojkvän, och deras lilla son förlorade sin älskade pappa. Det är så sjukt, man vet aldrig vad livet har att komma med, det kan hända precis vem som helst. Min lilla Kasper ligger här bredvid mig och sover så sött och när jag kollar på honom, blir jag rädd. Tänk om det händer honom nånting? Tänk om. Tanken gör mig livrädd och jag vet helt ärligt inte vad jag skulle ta mig till då. Men ändå har jag lärt mig att man inte kan tänka så, istället får man ta vara på varenda sekund, ta till sig varenda tillfälle och leva för dagen. En person sa till mig "tänk såhär, dagen som var igår kommer aldrig någonsin tillbaka" När man får såna här tankeställare, tänker man verkligen vad man har. Hur något litet kan vara så värdefullt. Man ska inte fylla livet med dagar, man ska fylla dagarna med liv..